Fotleden
Fötterna och särskilt fotlederna måste klara många komplexa uppgifter vid varje steg och de möjliggör många rörelser. Fotleden är optimalt konstruerad för sina olika uppgifter och utmärker sig genom ett perfekt samspel av ben, muskler, ledband och senor.
Fotleden är ständigt i rörelse. Dessutom utsätts den ständigt för stora krafter. Därför är det desto viktigare att behandla skador och resulterande instabiliteter i ledbanden i god tid och på rätt sätt. Annars kan allvarliga följdskador uppstå.
Senare följder: underskattad risk
Fotleden stabiliseras genom en stark ledbandsapparat. Ledbanden har en begränsad elasticitet på bara 3 % av den ursprungliga längden. Ledbandsapparaten säkrar fotleden utvändigt genom tre separata ledband. Insidan sitter fast genom ett solfjäderformat komplex av invändiga ledband. Om man stukar foten inåt eller utåt töjs dessa ledbandsstrukturer kraftigt eller slits av.
Skador kan drabba både de invändiga och de utvändiga ledbanden, men de utvändiga ledbanden skadas betydligt oftare. Inom medicinen talar man i detta fall om supinationstrauma (stukning av foten utåt). Varje töjning och varje spricka i ledbanden kan leda till instabilitet och osäkerhet i fotleden. Detta blir då kroniskt, dvs. permanent, och för med sig ytterligare problem.
Skador/sjukdomar
Ledbanden i fotleden behöver ca nio månader innan de är helt stabila och kan belastas igen. Om ledbanden inte har läkt helt eller foten har en felaktig ställning, t.ex. på grund av att man försöker undvika smärta i regenereringsfasen, stukas foten lättare efter en skada, i synnerhet när man idrottar eller går i ojämn terräng, eller så saknas den nödvändiga säkerheten i steget.
Kronisk instabilitet i ledbanden kan ofta förhindras, men alldeles för ofta behandlas inte skador i fotleden och fotens ledband i akutfasen, dvs. direkt efter en olycka, eller behandlas inte tillräckligt. Patienterna tar t.ex. inte symptomen på allvar eller uppsöker läkare för sent. Varannan person får därför inte bara problem med foten utan även med andra leder.
Artros
Oftast inget ålderstecken!
När ledbrosket är friskt underlättar det ledernas rörelse och har en stötdämpande verkan när man går. Artros är ett förslitningstecken på dessa ledytor. Skador på ledbrosket uppstår dock inte bara på grund av förslitningstecken som beror på åldrande. Ofta uppstår artros i fotleden till följd av skador som ligger längre tillbaka i tiden och som inte har behandlats tillräckligt.
En skada kan leda till att foten belastas felaktigt permanent. Denna felaktiga belastning leder med åren till att brosket slits till dess att ledytorna skaver mot varandra och orsakar kraftiga smärtor.
Ju tidigare instabilitet i ledbanden eller en begynnande artros upptäcks, desto mer effektivt kan den motverkas. Men målet måste vara att agera preventivt för att undvika broskskador.
Bra att veta
- Se till att fotskador undersöks noggrant och utan dröjsmål. Framför allt när smärtan sitter i länge trots att skadan borde vara läkt är det absolut nödvändigt att boka en läkartid för att förebygga senare följder.
Hjälp för din fotled
Ortoser och bandage
Eftersom en fotskada mycket ofta leder till smärtor med svullnader och blodutgjutningar försöker många patienter omedvetet att undvika ställningar som medför smärta, vilket kan orsaka följdskador. Ortoser och bandage ger optimalt stöd medan fotleden läker.
För varje fas
Ortoser som du kan använda direkt efter en olycka hjälper till att stabilisera, avlasta och stödja fotleden i akutfasen. Ortosen JuzoPro Malleo Xtec Light är maximalt funktionell och bekväm och är exakt anpassad efter kraven i den konservativa behandlingen efter en ledbandsskada.
I mobiliseringsfasen stöder bandage som t.ex. JuzoFlex Malleo Xtra Strong fotleden. De omsluter fotleden och utövar därmed kompressionstryck. Det förbättrar den egna perceptionen, muskulaturen stimuleras och leden stabiliseras.
Kronisk instabilitet i den övre och nedre fotleden är riskfaktorer för artros. JuzoFlex Malleo Anatomic kan användas permanent vid sådan kronisk instabilitet i de utvändiga och invändiga ledbanden för att ge patienterna den säkerhet som behövs i foten och verka preventivt mot artros. Felaktig belastning kan på så sätt undvikas och eventuell irritation i fotleder klingar lättare av.
Övningsexempel för en stabil fotled
För att stärka fotleden eller främja rehabiliteringen efter en skada har vi sammanställt några övningar som är enkla att göra dagligen. Tala med din läkare om du har en akut skada. Läkaren kommer att tala om vilka övningar som är lämpliga för dig.
Den här övningen kan antingen göras på två ben (lätt svårighetsgrad) eller på ett ben (svår svårighetsgrad).
Stärka fotleden
2 x 15 repetitioner
1a. Ställ dig på kanten av ett trappsteg med vikten på den främre delen av foten och hälarna i luften.
1b. Sänk hälarna så långt det går.
1c. Res dig så långt det går på den främre delen av foten.
2. Sätt fast terapibandet på ett lämpligt ställe och sätt dig bekvämt framför bandet, t.ex. på en stol. Terapibandet bör vara spänt i neutralt läge (höger vinkel mellan fot och underben). Lyft upp foten utåt med hälen i fast position och för långsamt tillbaka foten till utgångsläget.
Perception
3. Blunda framför spegeln och håll fötterna rakt (ingen böjning i hälsenan). Flytta vikten från höger till vänster fot och därefter tillbaka till mittläget. Kontrollera därefter fötternas position med öppna ögon. Upprepa tills fötternas uppfattade och verkliga position stämmer överens.
Mobilisering
2 x 15 repetitioner
4a. Lägg foten på låret och flytta den mot knäet med handen och därefter så långt bort från knäet som möjligt. Håll kvar i slutpositionen i några sekunder.
4b. Håll fast hälen med ena handen och flytta fotens utsida utåt och därefter inåt med den andra handen. Håll kvar i slutpositionen i några sekunder.
Förbättring av sensomotoriken
2 x ca 10–15 sekunder
5. Rulla med foten över en tennis- eller igelkottsboll. Inkludera även fotens ut- och insida. Du kan också jämföra hur det känns när du gör samma övning med den sida som inte är påverkad.
Stabilisering
2 x 15 repetitioner
6. Ställ dig på ett ben och belasta foten över hela fotsulan. Böj lätt på knäet med rak överkropp och återgå till utgångsläget. Knäet får inte sticka ut över fotspetsen eller vridas i böjen.
Blunda när du gör övningen för ökad svårighetsgrad. Du kan också jämföra hur det känns när du gör samma övning med den sida som inte är påverkad.